Vaktlarna tillhör släktet Coturnix, vilket för närvarande består av fem olika nu levande arter. Namnet Coturnix kommer från det latinska namnet på den vaktel som lever i Europa. Släktet Coturnix tillhör ordningen Galliformes och familjen Phasianidae, och alla vaktlar är alltså hönsfåglar hemmahörandes i fasanfågelfamiljen.
De fem nu levande medlemmarna av Coturnix är:
Släktet Coturnix innehåller förutom de nu levande arterna även fem arter som dog ut redan under förhistorisk tid, och en femte som dog ut så pass sent som 1800-talet.
Nyazeelandvakteln är nära besläktad med stäppvakteln (Coturnix pectoralis) som lever i Australien.
Förr inkluderades även asiatisk blåvaktel, afrikansk blåvaktel och brunvaktel i släktet Coturnix, men DNA-studier har visat att de inte är så nära släkt med övriga medlemmar av Coturnix som man tidigare trodde.
Flera auktoriteter placerar numera asiatiska blåvaktel, afrikansk blåvaktel och brunvaktel som enda medlemmar av släktet Synoicus. Det finns dock experter som argumenterar för att brunvakteln ska stanna i Coturnix, och att den asiatiska blåvakteln och den afrikanska blåvakteln ska läggas i det egna släktet Excalfactoria.
När alla tre läggs i släktet Synoicus blir artnamnen följande:
Den alternativa lösningen är:
Den asiatiska blåvakteln har ett stort utbredningsområde och delas in i många underarter. Den är inte helt ovanlig i husdjurshandeln, och i Sverige förekommer det att den säljs under beteckningarna kinesisk vaktel eller kinesisk dvärgvaktel.
DNA-studier har visat att både madagaskarhöna (Margaroperdix madagascariensis) och papuansk berghöna (Anurophasis monorthonyx) borde flyttas till släktet Coturnix, men någon sådan flytt har ännu inte skett formellt. Däremot har man i Sverige gett dem nya trivialnamn: madagaskarhönan är nu en madagaskarvaktel och den papuanska berghönan är en pauavaktel.